Det har nog inte gått någon förbi att miljön runt oss i samhället blivit kärvare. Höga sjuktal och hög arbetslöshet dränerar ekonomin och nedskärningarna runt oss är påtagliga. Efter en tids nedgång så ökar alkoholkonsumtionen och övriga droger åter där alkoholen i sig redan kostar oss otroliga hundrafemtio miljarder! Tidens vindar viskar om en tid då man ser varandra alltmer som främlingar fast vi egentligen alla är medmänniskor och delar en och samma värld.
När jag talar med nyanlända människor som bara varit i Sverige en kort tid får jag ofta höra en oro för att vi har så dålig kontakt över generationerna. Det finns länder där tanken på att en gammal kan dö ensam och obemärkt är totalt främmande. Vad kan det här ha med de andra samhällsproblemen att göra?
Vi har byggt samhället till att segregera åldersgrupperna från varandra mycket effektivt! Både i skola och fritidsaktiviteter skiljs årskullar åt. Undersökningarna visar att arbetande föräldrar träffar barnen skrämmande sällan och kontakten med andra vuxna krymper stadigt i takt med växande skolklasser och stressade miljöer.
Jag har tänkt ett tag på vad detta kan föra med sig. När grupper av människor isoleras från varandra sker inget erfarenhetsutbyte. Generationer som följer varandra begår samma misstag som de tidigare i stället för att få chansen att lära av varandra – utvecklingen stannar upp, utvecklingen går tillbaks och otrygghet föds. Inom isolerade grupper uppstår egna ”språk”, så det är inte konstigt om missförstånden ökar mellan vuxna och ungdomar. I en isolerad grupp minskar möjligheten till insikt i och kunskap om andras livssituationer, dessa exempel vet vi är sanna med landsgränser och klasskillnader så varför ser vi inte det när det gäller åldersgrupper?
Våldet har ökat. En del skyller på filmen. Andra på varandra. Själv tror jag det är okunskap vilket föder rädsla. Rädsla får oss att vända taggarna utåt och vi blir mer våldsbenägna. Sedan föder våld våld.
Här är mitt recept: om ni värnar om att få god omsorg på er ålders höst, arbeta redan nu med att få kontakt med dem som ni vill ska ta hand om er. Om ni inte vill att de yngre generationerna ska begå era misstag – lyssna på och tala med dem. Har ni inte tid för dem som betyder mest för er, kräv den! I slutändan är det de stunderna vi kommer att vilja minnas.
Våga släpp in de nya vuxna till arbetsvärlden, de har säkert saker även ni kan lära. Våga se dina medmänniskor. Att bli sedd är ett grundbehov. På arbetsplatser där personer med ansvar hör av sig till sina anställda regelbundet ”bara” för att höra hur det är, har man lägre sjukfrånvaro. Säg vem som inte tjänar på det i längden!
Ge era barn tid att lyssna till det livet lärt era äldre, innan de inte längre finns hos oss.
Ha inte speciella regler för barn bara för att de är barn, barn ser och lär från de vuxna så vill du att de ska skydda sina huvuden med cykelhjälm så bär en du med! För hur kan vi försvara att de måste men inte vi, trots att vi kan gå sönder precis som barnen.
Och glöm inte: vi är faktiskt alla en förebild för någon.
Anneli Vitterskog 